Nödvändiga steg
- Utse en central samordnare på kommunen som ska ansvara för att organisera och följa upp framstegen i att förebygga matsvinn.
- Undersök följande metoder för att mäta matsvinn och bedöm fördelarna och utmaningarna med varje metod. Här är tre exempelmetoder:
- Metod A: Måltidspersonalen sorterar och mäter matsvinnet i den verksamhet de jobbar i.
- Metod B: En extern aktör sorterar och mäter matsvinn i några (slumpmässigt utvalda) offentliga kök i kommunen.
- Metod C: Måltidspersonalen sorterar avfallet i matavfall och “annat avfall“. En extern aktör väger matavfallet och tar hand om det sedan.
- Bestäm en metod som ni vill testa. Ta hänsyn till kökens utformning, storlek och de resurser som finns tillgängliga för att genomföra den valda metoden.
- Bestäm vilka kök som ska ingå i mätningen av matavfall.
- Beroende på vilken metod ni väljer, avsätt resurser (timmar och budget) på både kommunnivå och i köken. Tänk på att mätning av matsvinn kommer att innebära en extra arbetsbelastning för kökspersonalen. Överväg att sätta ett startdatum och ett slutdatum för när mätningarna ska äga rum.
- Bestäm ett tidsintervall som visar hur ofta (en gång i veckan eller dagligen) mätningar av matavfall kommer att utföras.
- Särskilt om du väljer metod A, se till att skapa informationsmaterial riktat till kökspersonalen, inklusive instruktioner för kökschefer om hur man kan motivera medarbetare att engagera sig i mätningarna. Förklara varför mätning av matsvinn genomförs och lyft fram de positiva effekterna på ekonomi, resursanvändning och miljö.
- Instruera måltidspersonalen och ge stötting så att eventuella svårigheter med sortering och mätning kan förebyggas.
- Samla in mätdata för matavfall och har regelbundna uppdateringar med köken hur framstegen ser ut. Uppmuntra och ge beröm!
Att tänka på
Om du väljer metod A (kökspersonalen sorterar och mäter matavfall), tänk på följande:
- Fördelar: personalens direkta engagemang gör att den enskilde medarbetaren känner sig mer involverad och förstår vilka rutiner och praktiker som kan behöva förändras för att minska matsvinnet. Ta reda på om det finns digitala mätverktyg tillgängliga för att underlätta mätprocedurerna. Metod A är särskilt lämplig för storskaliga produktionskök där övervakning av effektivitet och arbetsflöden redan finns på plats.
- Nackdelar: Det tar tid att sätta sig in i rutinen att mäta matsvinn, och det kräver en hel del resurser. Denna strategi förknippas ofta med bristande uppskattningar av det totala matsvinnet, eftersom det är organisatoriskt svårt att hålla reda på, särskilt om det är många små produktionskök inblandade.
Om du väljer Strategi B (en extern partner sorterar och mäter matsvinn i slumpmässigt utvalda offentliga kök), tänk på följande:
- Bestäm hur många kök som ska ingå i mätningarna, under vilken tidsperiod matavfallet ska samlas in och sorteras samt antalet fraktioner som matavfallet ska sorteras i (t.ex. ätbart/ej ätbart matavfall).
- Fördelar: denna metod kan användas utan att kökspersonalen involveras, vilket sparar tid och resurser.
- Nackdelar: det finns en risk att måltidspersonalen inte känner sig delaktiga i mätprocedurerna, och att de inte utvecklar en förståelse för var de ska ingripa för att förhindra matsvinn.
Om du väljer Strategi C (måltidspersonalen sorterar avfallet i matavfall och annat avfall, och en extern partner väger matavfallet), tänk på följande:
- Fördelar: detta är en ”icke-invasiv” metod som involverar måltidspersonalen. Medarbetarna blir mer medvetna om betydelsen av att förebygga matsvinnet i det kök som de arbetar.
- Nackdelar: separata behållare för matavfall tar plats, vilket kan vara en utmaning för vissa kök.
